Välkommen!

Tack för att du tog dig tid att besöka min hemsida! Här kommer du att hitta en hel del texter som jag har skrivit om kristendom och filosofi, samt en del annat. Längre ner på den här sidan kan du läsa en liten “introduktion” till ämnet “tro och vetande”. I dagens debatt händer det ofta att man ställer upp “tro” och “vetande” som två motpoler. Antingen är man för “vetande”, och då är man modern och rationell. Eller så är man för “tro”, och då är man omodern och vidskeplig. Jag vill påvisa, att det inte alls är så enkelt. I själva verket innehåller alla världsbilder en blandning av tro och vetande. Det gäller både en kristen och en ateistisk värlsbild. Även om det exakta sättet på vilket man kombinerar tro och vetande skijer sig lite åt.

Om du inte vill fortsätta att läsa på den här sidan, kan du använda länkarna längst upp på sidan för att navigera dig vidare på min sajt. På sidan “vad är kristendom” presenterar jag några centrala kristna trosläror. På sidan “argument för Guds existens” tar jag upp några klassiska s.k. gudsbevis. Slutligen har jag en sida med längre texter, där jag går lite djupare in på det jag har tagit upp.

Hur kan man tro på något som inte kan bevisas vetenskapligt?

Mycket av det som jag skriver på dessa sidor kommer att handla om kristendom, eller åtminstone om gudstro i största allmänhet. Jag kommer att försöka påvisa, att kristendomen och gudstron är ett möjlighet för rationellt sinnade människor i vår tid. Men ur kan man egentligen hävda något sådant? "Vet" vi inte nu för tiden, att religionen tillhör en förgången tid? Var inte religionen bara något vi tog till innan vi kunde använda "vetenskapen" för att ta reda på hur saker och ting förhåller sig? Och i den mån religionen ändå lever kvar, är det inte mest något för de obildade, eller alternativt för svaga människor som behöver tröst?

I mycket av diskussion som förts kring förhållandet mellan religion och vetenskap det senaste århundradet kan man höra sådana tankegångar. Ofta verkar man ha tänkt sig, att det finns en skarp gräns mellan å ena sidan vetenskap, och å andra sidan tro eller religion. Oftast har det funnits en åtminstone underförstådd värdering inbyggd i denna dikstinktion. Vetenskapen är något bra. Den ger oss säker kunskap om världen. Moderna, bildade och intelligenta människor sätter sin tilltro till vetenskapen. Religionen eller tron är något opålitligt. Det är något hopplöst opålitligt och godtyckligt, och det är mest efterblivna och obildade människor som söker sig till religionen. Att öppet tro på Gud har varit någon som inte riktigt gått för sig i de intellektuella sfärerna. Ateismen, eller åtminstone agnosticismen, har för många varit en underförstådd del av den "vetenskapliga världsbilden". Den gudstro eller religion som varit acceptabel är en harmlös gudstro, som mest fungerat som en slags terapi eller som ett kulturellt ornament.

Jag vill påstå, att denna bild är grovt förenklad. När man tittar närmare på vad "tro" respektive "vetenskap" är, blir det svårt att hitta den där exakta gränsen mellan de båda. I det tidigare 1900-talets filosofi fanns en ganska naiv tro på "vetenskapens" möjligheter. Det gällde bara att klart och tydligt kunna skilja "vetenskapen" från olika icke-vetenskapliga företeelser. Om man bara kunde tillämpa "vetenskapliga" eller "förnuftiga" metoder på livets och samhällets alla områden, skulle en bättre värld vara i antågande. I dag menar jag att vi i backspegeln kan se att detta var en alledeles för förenklad syn på saker och ting. För det första har det visat sig vara väldigt svårt att finna den där exakta skiljelinjen mellan "tro" och "vetande". För det andra tycks "vetenskapen" vara kapabel till ont lika väl som till gott. Att tro att världen skulle bli en mycket bättre plats om bara den rena "vetenskapen" fick råda är alltså grovt förenklat. Om det ens finns något sådant som "ren vetenskap"…

Den kristna, eller åtminstone gudstroende filosofiska rösten, har dock inte tystna helt under 1900-talet. Tvärtom, så tycks det det som om det skett en viss pånyttfödelse av denna under dess senaste årtionden. En del troende filosofer har på allvar försökt damma av de klassiska argumenten för Guds existens, de s. k. gudsbevisen. Men kanske framför allt så har det skett en utveckling inom kunskapsteorin och vetenskapsteorin. Det är svårt att dra en exakt gräns mellan "vetenskap" och "icke-vetenskap". En mer realistisk syn är att vi står inför en kamp mellan olika världsbilder. Vi har å ena sidan en "vetenskaplig världsbild", och å andra sidan en "kristen världsbild", eller åtminstone någon form världsbild där Gud finns med. En "vetenskaplig världsbild" är egentligen i sig inte mer vetenskaplig än andra världsbilder. Egentligen borde man tala om en sekulär, eller icke-religiös världsbild, eller kanske en naturalistisk världsbild.

Den "vetenskaplig" världsbilden, liksom alla världsbilder, innehåller både "vetenskaplig" eller "rationella", och olika "icke-vetenskapliga" komponenter. En kristen eller gudstroende kan använda sig av vetenskap, lika mycket som en "vetenskapstroende". Skillnaden ligger i det generella ramverk utifrån vilket man tolkar "vetenskapen", dess data och dess resultat. Alla världsbilder innehåller, förutom vetenskapliga eller fönuftiga komponenter, även sådant som etiska normer, känslomässiga inställningar och filosofiska grundantaganden. Ibland finns kanske inte alla dessa explicita; man är kanske inte alltid medveten om att de finns där. Men det betyder inte att de inte finns där. En människa som inte har en världsbild är svårt att tänka sig.

Jag vill försöka att så gott jag kan visa på att kristendomen är en världsbild som är åtminstone lika bra som någon annan världsbild. Om vi betänker det jag skrivit ovan, är det inte så att jag genom en enkelt bevis eller något enskilt knock out-argument slutligen kan bevisa att kristendomen är den enda rätta, eller att alla andra världsbilder är fel. Så kan man inte göra med någon världsbild. Det jag kan göra är istället att så gott det går få folk att reflektera över sina världsbilder, och deras utgångspunkter. Att förändra sin världsbild är inget som görs i en handvändning. Det är oftast en process som växer fram över tid. Visst kan det förekomma "blixtomvändelser". Men ofta finns det inget enskilt argument, eller någon enskild faktor som man kan peka på och säga att "det var detta som fick mig att bli kristen".

Detta skall man tänka på när jag skriver om de klassiska gudsbevisen, eller argumenten för Guds existens. Jag tror inte att man kan formulera ett argument som är fullständigt vattentätt, som står emot varje tänkbar invändning som någon klurig person har tänkt ut. Jag kan heller inte göra anspråk på att i detalj gå igenom alla tänkbara alternativa teorier och vederlägga dessa. Jag kan försöka påvisa att tron på Gud åtminstone är en rimlig teori, något som är värt att seriöst överväga.

Jag kan inte bestämma vad du ska tro. Jag kan bara uppmana dig att läsa vad jag har skrivit. Reflektera, låt det sjunka ner och begrunda i ditt hjärta.

Kristen filosofi - några strategier

1900-talet har varit vetenskapens århundrade. Eller kanske rättare sagt, den vetenskapliga världsbildens århundrade. Den vetenskapliga världsbilden är i sig inte mer vetenskaplig än andra världsbilder. Precis som andra världsbilder innehåller den både vetenskapliga och icke-vetenskapliga komponenter. Den övergripande tanken i den vetenskapliga världsbilden är att vetenskapen kan och skall förklara allt som behöver förklaras. Att tala om en "vetenskaplig världsbild" är egentligen dubbeltydigt. Vi måste tänka på att just denna tanke i sig inte är vetenskaplig. Om den vetenskapliga världsbilden skall dras till sitt yttersta, blir den alltså inkoherent, eller självmotsägande. Den säger att allting måste vara vetenskapligt. Men just denna tes, att allt måste vara vetenskapligt, är i sig inte vetenskaplig. Vi kan inte genom någon vetenskaplig undersökning komma fram till att allt måste vara vetenskapligt. Tanken att allt måste vara vetenskapligt, är istället en filosofisk utgångspunkt för den vetenskapliga världsbilden.

Hur som helst är religionen eller gudstron något som den vetenskapliga världsbilden inte vill veta av. Sekularisering eller undanträngning av religionen har kommit att ses som en självklarhet i ett "modernt" eller "vetenskapligt" samhälle. Hur har de troende gått tillväga för att bemöta detta? Olika tänkare inom filosofi och teologi gått tillväga på lite olika sätt.

En grupp är de som i mångt och mycket accepterat den "vetenskapliga" världsbilden. Denna grupp försöker omtolka religionen. De religiösa lärorna är enligt denna grupp inte avsedda att utgöra en beskrivning av hur världen är beskaffad. De är istället avsedda att vara något slags uttryck för människans hopp eller längtan, eller något liknande. Många av filosoferna som resonerar så är inspirerade av den östrerrikisk-engelska filosofen Ludwig Wittgenstein, som var verksam under den första delen av 1900-talet.

Denna grupp filosofer är framför allt intresserade av språkfilosofin. De är intresserade av det religiösa språket. Vad betyder egentligen "Gud", "frälsning" och liknande uttryck? Enligt dessa filosofer är det så, att om vi analyserar gudsbegreppet, kommer vi att inse att detta inte handlar om någon varelse, som existerar bortanför oss. Istället är gudsbegreppet en del av den mänskliga kulturen på något sätt. Men dessa filosofer menar att det ändå kan vara intressant. De menar inte, att bara för att gudsbegreppet inte syftar till något/någon bortanför oss, som skulle existera oberoende av oss, så är detta falskt eller meningslöst. Det gäller enligt dessa att inse att syftet med religionen inte är att beskriva en av oss oberoende verklighet.

Denna grupp filosofer kan alltså acceptera mycket av den moderna vetenskapen. Men detta sker til priset av att de ger upp den traditionella religionen. Religionen blir ett slags terapeutisk eller kulturell företeelse. Detta går emot den traditionella kristendomen. Traditionell kristendom handlar inte om mänskligt hopp eller längtan i största allmänhet. En kristen människa är en som tror på, som sätter sin tillit eller förhoppning till, en viss någon, Gud. Närmare bestämd den kristne, treenige guden som blivit människa i Kristus. Denne är någon som existerar utanför oss. Det är inte vi som skapar Gud genom vår tro, vårt hopp, eller vår längtan. Istället är det så att allt detta vore meningslöst, om det inte fanns någon verklig Gud, som existerade oberoende av oss. Paulus ger uttryck för detta när han skriver om uppståndelse från det döda:

Men om Kristus inte har uppstått, då är vår predikan meningslös och er tro meningslös. Då står vi där som falska vittnen om Gud, eftersom vi har vittnat mot Gud, att han uppväckte Kristus, som han inte har uppväckt, om det verkligen är så att de döda inte uppstår. Ty om de döda inte uppstår, har inte heller Kristus uppstått. Men om Kristus inte har uppstått, då är er tro meninglös och ni är ännu kvar i era synder. (1 Kor. 15:14-17)

Att bara tro hjälper i sig inte, utan det måste vara så att det vi tror på är sant.

En annan grupp filosofer är mer trogen den traditionella uppfattningen om vad religion är. Dessa filosofer håller fast vid att Gud är någon som existerar oberoende av oss människor. De religiösa lärorna handlar om en av oss oberoende verklighet. På ett sätt liknar alltså de religiösa lärorna de olika påståendena inom vetenskapen. Både religionen och vetenskapen handlar om en av oss oberoende verklighet. Men det finns ändå en skillnad mellan religion och vetenskap, när det gäller hur vi får kunskap inom dessa olika områden. Man menar, att religionen bygger på tro eller uppenbarelse. Det är inte så att religiösa läror kan prövas vetenskapligt, på samma sätt som teorier inom naturvetenskapen. Men det betyder inte att religionen behöver vara "sämre" för det. Vetenskapen är inte den enda vägen till kunskap, helt enkelt. Istället finns det andra vägar till kunskap. Eller del kanske ryggar till här och tänker att "ja, men, det är väl självklart att kunskap måste vara något vetenskapligt, något bevisbart, annars är det ju bara spekulationer och gissningar". För många som är uppvuxna med den "vetenskapliga" världsbilden är det naturligt att tänka så. Men som vi kommer att se framöver, är detta långt ifrån självklart. Tvärtom kan det vara problematiskt att hävda detta.

Denna grupp filosofer är framför allt fokuserade på kunskapsteorin. En filosof har bidragit mycket till diskussionerna om religiös kunskapsteori i modern filosofi är amerikanen Alvin Plantinga. Plantinga menar, att vi kan ha kunskap om olika saker, även om vi inte kan bevisa dessa. Vi har kunskap om något, om vi tror på detta, och denna vår tro är ett resultat av normalt fungerande kognitiva mekanismer. Tron på Gud är alltså verklig kunskap, om det är så att denna tro är ett resultat av normalt fungerande kognitiva mekanismer. Exakt vad som menas med normalt fungerande kognitiva mekanismer kommer vi att diskutera senare.

(Den traditionella analysen av kunskapsbegreppet säger också att om en trosföreställing, för att utgöra kunskap, måste var sann. För att tro på Gud i det ovanstående exemplet skall utgöra kunskap räcker det alltså inte med att den är ett resultat av normalt fungerande kognitiva mekanismer. Det måste också vara sant att Gud finns. Men även om Gud inte fanns, skulle vi ändå kunna säga att gudstron är rationell om den vore resultatet av normalt fungerande kognitiva processer.)

En tredje grupp filosofer är de som menar att vi faktiskt kan stödja gudstron med rationella argument. Dessa filosofer försöker att återuppliva de traditionella gudsbevisen. Skall man säga, att dessa filosofer inte gör någon skillnad mellan religion och vetenskap? Om gudstron kan bevisas genom rationella argument, skulle vi inte då säga att gudstron är en vetenskaplig teori, ungefär som naturlagarna? Det tycks åtminstone vara så, att religionen har vissa likheter med vetenskapen. I både religionen och vetenskapen är det ytterst någon form av rationell argumentation som gäller, men den kan se lite olika ut.

Den brittiske filosofen Richard Swinburne skulle nog kunna sägas tillhöra denna grupp filosofer. Han menar, att det finns ett generellt mönster för hur vi går tillväga när vi resonerar rationellt. Han menar att detta mönster återfinns i vetenskapen, i religionen, och även då vi till vardags resonerar kring saker och ting. Richard Swinburne menar att vi kan använda detta mönster för rationella slutledningar för att sluta oss till att Gud finns. Swinburne kan sägas lägga fram moderna varianter av några klassiska gudsbevis.

Även andra filosofer har försökt att återuppliva olika klassiska gudsbevis. En del har menat att utvecklingen inom modern kosmologi visar på att det måste ha funnits en skapare av något slag. Riktningar av de kosmologiska och teleologiska gudsbevisen kan på detta sätt använda sig av modern vetenskap. Ett Gudsbevis, som är mer oberoende av modern vetenskap, är det moraliska gudsbeviset, som menar att Gud måste finnas eftersom det annars inte skulle finnas någon moral. Jag kommer att presentera och även diskutera flera av dessa gudsbevis på mina sidor.

Nu behöver förstås inte dessa tre strategier, som kan sägas representera tre olika reaktioner från religionens sida mot vetenskapen, helt utesluta varandra. Det kan ju vara så att många filosofer eller teologer inte på ett enkelt sätt kan föras till en av grupperna. En del skulle kanske ligga mellan dem, eller hämta idéer från flera av dem. Jag tror många traditionellt troende skulle ligga någonstans mellan den andra och den tredje gruppen. Vi kan ha rationella skäl för att tro på Gud. Men dessa är kanske inte helt parallella med de rationella skäl som vi anför när vi diskuterar vetenskapliga teorier.

Jag tror det kan vara så, att hur vi bedömer styrkan i ett argument för Guds existens, delvis är beroende av vilken generellt världsbild man har. Det gäller generellt, att hur man bedömer ett argument är beroende av vilken generell världsbild man har, och vilka antaganden man gör. Vi har alla en mängd antaganden, som vi inte alltid är fullt medvetna om, som påverkar hur vi tolkar olika argument, och olika vetenskapliga teorier. Det är kanske särskilt tydligt när det gäller argument som berör världsbildsfrågor. Det behöver inte vara så, att vi måste antaga Guds existens för att det skall vara rationellt att tro på honom. Men man kan vara mer eller mindre öppen för att det kan finnas en Gud. Är man väldigt fast i sin "vetenskapliga" världsbild, så kommer man kanske aldrig att låta sig övertygas av något gudsbevis. När det gäller världsbilder, skall vi komma ihåg att dessa aldrig är fullständigt vetenskapliga. Och sällan fullständig ovetenskapliga heller, för den delen. Istället så är det frågan "blandningar" mellan vetenskap och icke-vetenskap; världsbilder innehåller både vetenskapliga och icke-vetenskapliga, rationella och icke-rationella, komponenter. Eller annorlunda uttryckt: Alla världsbilder bygger på både tro och vetande.

Av Kenneth Nyman

kennethmnyman@gmail.com

http://www.kennethnyman.com